Add parallel Print Page Options

Vid Babels floder

137 Vid Babylons floder satt vi och grät,
    när vi tänkte på Sion.
2 Vi hängde upp våra harpor i pilträden,
3 för de som höll oss fångna bad oss sjunga,
    våra förtryckare[a] krävde glädjesånger av oss:
    ”Sjung för oss en sång från Sion!”

4 Men hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång
    i ett främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem,
    så låt min högra hand glömma att spela[b].
6 Låt min tunga fastna i gommen,
    om jag inte tänker på Jerusalem
som min största glädje.

7 Herre, tänk på Jerusalems dag,
    hur edoméerna ropade:
    ”Riv ner det! Jämna det med marken!”
8 Du Babylons dotter, du fördärvade,
    lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.
9 Lycklig är den som tar dina spädbarn
    och krossar dem mot klipporna.

Footnotes

  1. 137:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 137:5 spela finns inte i grundtexten.